Får fylla kaffemuggen... Brb
I augusti slutade jag min 1 åriga tjänst på Landskrona stad (Parken) det kändes oerhört skönt, även om jag har trivts med mina arbetsuppgifter och handledare kan jag inte säga detsamma om de sk arbetskamraterna... att få höra nästan var dag i 14 månader att detta inte är ett kvinnojobb, att jag inte är stark nog och sen vara den enda som faktiskt gör något när de andra sitter och dricker kaffe och tar 1 timmas lunch och frukost irriterar fruktansvärt mycket att sen både bli kallad det ena och andra samt hotad bara för att man öppnar käften är INTE ok.
FY FAN VAD SKÖNT ATT SLIPPA DET NU!!
Efter detta följde KAOS.. men först lite Positivt
Men hem kom vi och kaoset startade...
Från att ha rätt bra lön till att leva på 5000kr har varit tufft jävligt tufft... Jag var 20 dagar från vräkning när jag äntligen fick besked att jag skulle få Försörjningsstöd å vad fick jag... 4300kr jag trodde jag skulle tippa av stolen men ja ja det mesta gick in till hyran och sen var det bara att vänta.
Men det blev bättre efter 10 dagar kom ännu en insättning på 7000kr och då var det bara att beta av räkningarna en efter en detta var i slutet av oktober. Jag och Tindra är inte dyra i maten som tur är :P och vi har fått hjälp av underbara människor. Idag 2/12-2015 är jag äntligen ikapp med alla räkningar. Vi har levt snålt och tindra har varit en riktig kämpe som har avstått massor av saker.
Äntligen ser vi en ljusning i tunneln för ett par veckor sedan började jag jobba i Eslöv som personlig assistent. Jag har aldrig skrattat så mycket på en arbetsplats i mitt liv. Detta var precis vad jag behövde göra, Jag är dock fortfarande på inlärningsnivå och långsammast i världen känns det som men gud vad jag trivs =) Killen jag är assistent till är fanimej världens roligaste och busigaste kille och mina Assistent kollegor är lika knäppa som mig och efter att ha känt dem i inte mer än 3 veckor så är det som de alltid funnits där på något sätt och min ja "chef" (brukarens mamma) henne har jag känt sedan jag flyttade till Landskrona (13 år sedan nu) och sitta och prata gamla minnen då inser man hur utflippad man har varit en gång i tiden :P Jävla tur man har växt upp nu =) Ha ha ha
Och när allt annat har fallerat runt mig så har Johan gång på gång stått bakom mig och plockat alla bitarna på plats igen, Johan har verkligen ett tålamod till tusen och ett hjärta av guld. Jag vet att jag varit en pina i röven de senaste året och ja han har fått stå ut med massor och han bara fortsätter att ställa upp, Utan honom vette fan vad jag hade gjort :O troligen gått under för länge sedan.
Johan är limmet som håller mina spillror samman <3
Självklart har jag haft massor med hjälp från min Syster <3 Utan henne hade jag inte kunnat ta mig till jobbet <3
Sen har vi "de" som står där i bakgrunden och bara orsakar mer problem.... Nu kommer få vad nu förtjänar..... Jag glömmer ALDRIG och det gör inte Tindra heller...
Det var skönt att få ut lite från skallen :P Dax att göra lite nytta hemma innan jag ska till jobb =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar